Recension: s/t
Skönheten 
Öppningsspåret på den självbetitlade debuten var det första jag någonsin hörde av Tim Buckley. Jag var fast. Det var introt, det var rösten, det var texten, det var stämningen.
Autumn temptress, sundown angel
Winter harlot, moontime lover
Springtime woman, sunrise girl
Debuten handlar om kvinnor, kvinnor, kvinnor, och ja; kärleken till kvinnor. Tim livnärde sig på kärleken tidigt, han kunde uttrycka sig om den hämningslöst. Han gifte sig tidigt, för tidigt för att förstå innebörden av ett äktenskap, han klarade inte av det. Istället fann han Janie, kvinnan som inte behövde hans kärlek på papper. Hon gav honom friheten att ingå ett äktenskap på annat håll, med musiken. Hon fick en sång, han fick möjligheten att följa sitt öde.
If I wasn't with the one that I'm with.
Yes, I truly love to lie with you
If I didn't have to give what I give.
Jainie, don't you know?
Jainie, don't you know? I been tryin'
Farväl Mary.
Om du aldrig hört en skiva med Tim och tror att du ska börja med den här bör du tänka på följande; om solen inte har gått ner före 16:00 är det fel årstid att införskaffa den. Den här skivan kommer till sin rätt när mörkret dominerar, den lyser upp för dig. Den får dig att bli förälskad i första bästa kvinna du ser. Den är New York täckt av snö, inte LA dränkt av solsken. ”Valentine Melody” är för vacker för att vara sann, ”She Is” är minst lika vacker. Stråkarrangemanget i ”Wings” förtjänar att hyllas, potentialen i ”It Happens every Time” borde ha givit betydligt bättre utdelning på försäljningslistorna. Tystnaderna i ”Song Slowly Sung” är fullkomligt magiska och definitionen av effektfulla detaljer.
And your sixteen years
You kissed me as I lay still
If I can see you never,
Then I'll sleep forever
All my lonely love to kill.
Varför ratade han skivan resten av sin karriär? Varför blev den inte större? Varför stavade han fel på Janie? Jag vet inte, det spelar ingen roll, jag älskar den. Den är ärlig, öppen, naiv, början på något, och mycket mer. Höstens Pärla, vinterns ljus.
posted by dude @ 4/25/2005 11:11:00 em
4 Comments:
oj, vilken fin och bra text.. försöker hinna med imon.. men ska till skottland i övermon.. så.. men bra! :)
tack! ha d bra i skottland!
Har hört enstaka låtar med Tim Buckley men aldrig köpt eller lyssnat på någon hel skiva, trots rekomendationer och trots att jag egentligen borde tycka om musiken.
Från början var anledningen att jag lyssnade mycket på Jeff Buckley, som jag tycker mycket om.
Det var nämligen så att Tim var väldigt elak mot sin son. Därför har jag länge tänkt att "jag ska fan inte köpa hans skivor och stödja honom".
Men å andra sidan är han ju död så vad spelar det för roll?
Detta övervägande har genom åren lett att jag aldrig köpt någon skiva med Tim. Trots att jag velat. Jag kanske borde?
Elak är nog fel ord här, men visst svek han honom genom att inte finnas tillhands under hans uppväxt. Samtidigt överdrev Jeff rätt mycket om hur han kände mot sin far i de flesta intervjuer (mestadels för att han under hela sin karriär gjorde allt för att inte bli förknippad med honom). Det är uppenbart att han trots allt var influerad av Tim och hans första genombrott kom ju faktiskt när han hyllade sin far genom att spela hans låtar på en minneskonsert. Efter den konserten började han tyvärr bli mer och mer brysk i sina kommentarer om Tim. Jag kan givetvis aldrig till fullo förstå hur han kände, men enligt många i hans närhet var han mer och mer förstående för Tims beslut i slutet av sitt liv, båda levde för musiken. Tycker absolut inte att du ska gå miste om Tim p.g.a. en sådan sak. Båda var fantastiska och helt unika artister.
Skicka en kommentar
<< Home